JAG ÄR ÅNGA

Japp, skrev ju inatt att jag skulle skriva lite om gårdagens (onsdagens) äventyr. VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG, för onsdagen var lång. Först och främst hade vi balett, jag med papiljotter i håret ska nämnas. Men iallafall, jag var ju hemma i tisdags för att min kropp verkar vilja leva sitt eget liv, utan mitt medhåll. Har framförallt haft så jävla ont i ryggen. På lektionen igår var det inget undantag. I baletten försöker jag ju faktiskt jobba så bra det gå, men det är svårt när jag inte kan sträcka på vänsterbenet utan att ryggen skriker och varje hopp, dom där när man ser ut som en groda, gjorde så ont att jag bara ville gråta. Hursomhelst var jag ju ändå med, och jag hoppas bara ryggen blir bättre snart, för det här funkar inte. Orkar inte gå runt med ont och osäkerhet så mycket länge till. Vad att göra…

”Ribs break, souls stay bare 
This I know 
Your forked stare, cuts through…”

På eftermiddagen hade vi nästa lektion, Scenisk Musikproduktion, och ville skulle äntligen få våra roller. Vi hade fått önska vad vi ville spela, och mer eller mindre utifrån det hade Ilga, Viktoria och Peter valt vem som skule spela vem. Jag är fruktansvärt förvånad, för dom hade valt att jag ska spela Claudine, en av dom stora rollerna, och framförallt är hon ju tjejig! Jag förstår att dm kan ha gjort det för att jag ska få en utmaning iochmed att jag annars alltid fått spela roller som är rätt lika mig själv. Rollen som Ragnhild i Spegel Spegel var ju väldigt rätt för mig, jag fick vara anti, femisnistisk och skränig angående sånt jag själv kan vara skränig om. Efter det har jag ju också varit Minerva Jones i Spoon River. Hon var svår fysiskt, men jag förstod henne som karaktär. Claudine har jag ju inget gemensamt med, som det ser ut nu, som kan hjälpa till. Inte så att jag är missnöjd med rollen, verkligen inte, bara orolig att inte vara bra nog när andra som kunnat göra den bättre inte fick vara hon. Det är väl något jag får släppa, men jag förstår inte varför just jag fick vara henne (hon?). On another note, så hade dom angående dom andra rollerna varit rätt förutsägbara. Jag prickade redan för två veckor sen att Anna O skulle få vara Pistache, Julia som Arestide och att Anna N skulle få bli Claudine. Nu delar vi ju på den rollen, men jag är rätt stolt över hur rätt jag har haft. CanCan kommer fortfarande bli ett slit, men förhoppnigsvis kan vi komma igång nu. Iallafall så började vi gå igenom manuset i rollerna. Kul att få gnussas med Anna, samt dansa vals och vad hette den andra, men iallafall hoppsa i fyrtakt. Det kan bli kul det här.

Drog lite för tidigt från lektionen för att hinna åka hem och hämta kameran inför kvällen. Väl hemma vilade jag lite, för jag anade jag inte skulle få värst mycket sömn under natten. När jag sovit klart bråkade jag med mamma och sen flätade hon mitt hår så jag såg ut som Dorothy. Eller så jag såg lite mer ut som Dorothy. Vi hastade iväg till stationen för att jag skulle hinna med tåg, som jag sminkade mig på. Om någon inte förstått det så var det Halloweenparty som gällde de här kvällen, anordnat av Knaster-klubben på skolan (Anna, Challe och Simon). Gick till skolan och fick vänta i Kahlosalen i typ fyrtio minuter. Alla var utklädda och skitsnygga, och vi dampade lite för att fördriva tiden. Roligast var när Andrea kom in under genomgången av reglerna och såg ut som ett kärleksbarn till Slash i Guns & Roses och en vampyr. Du var så jävla ful Andrea!

Efter genomgången och en del väntan fick vi fick veta att vi skulle få gå till Morris och se på film. Det blev till att kolla på Rec, en äcklig spansk en i Blairwitchstil. Jag klarade den bra tycker jag ändå, det var inte lika illa som jag trodde det skulle vara. Många av dom andra skrek och grät, för den var ju rätt småäcklig stundom. Men lite cool ändå jag gillade den, fast slutet var fult. 

Efter filmen kom Anna in och sa att vi skulle följa med henne ut, ett par stycken åt gången. Vi gick tio stycken som andra grupp ut genom dörren ut i skolan som var helt tillspökad. Utanför dörren mötte en svartkläd figur ut, och vi började gå. Vi blev barskt åtsagda att inte prata av Anna, som höll masken väldigt bra. Johanna ville busa och förstöra hela rundan, men det fick hon inte för mig. Hon gick iallafall runt och halvnynnade ”I’m coming from Estonia” eller nåt liknande. Fulunge! Men iallafall, vi kom fram till rundans första anhalt, omklädningstrummet. Där inne valde läskiga Anna ut två stycken som skulle gå in själva, tillsammans med den svartklädde Döden. Iallafall, två stycken ur ettan gick in och efter en stund började någon skrika därinifrån. Det skreks länge innan dom kom ut, äcliga om händerna. Vi försökte fråga vad som hänt, men Anna nästan skrek åt oss att vara tysta, så vi ville inte prata i onödan. Vi gick vidare till Datasalen där jag och Johanna fick gå in. Döden spelade upp ett meddelande från en bandspelare, där en Jigsawröst a la Saw talade om för oss att vi skulle lösa en uppgift (även det a la uppgiften med killen insmörjd i brandfarligheter i Saw, snyggt där Anna) genom att hitta bokstäver på väggarna i ett rätt mörkt rum, för att sedan låsa upp ett bokstavskodlås med ordet bokstäverna bildade. Vi hittade bokstäverna och fattade lösenordet, men kunde inte få upp låshelvetet, så vi fick ingen belöning. Ut fick vi gå, skamsna och sämst, men vidare gick vi alla tio. Cassandra och Maja gick in tillsammans i en designsal, men kom ut rätt fort. Cassandra som hade vart rätt lugn innan, fick ledas ut av Maja och såg helt förstörd ut. Inte heller nu fick vi prata om vad som hänt. Efter det gick vi till Lloyd Webber, medan det spelades läskig musik i rasthallen. Där gick Andrea och Marielle in och också dom kom ut alldeles äckliga om händerna. Det luktade verkligen faan. Några ur ettan fick gå in i sista rummet. Det enda vi hörde var konstigt bippbloppande musik… Dom kom ut och såg rädda ut, men log. Anna frågade vad dom som klarade sin uppgift hade fått, men det var bara två som klarat sig, så vi hadebara två bokstäver, vilket var beöningen, så Anna hjälpte oss med att säga att lösenordet var DISKA, så vi sprang till diskhon och letade efter en större belöning. Vi hittade godis i skåpet under, och Anna sa att vi nu var klara och fick gå till Aalto för att vänta på at dom andra grupperna skulle bli klara. Vi gick dit och fick höra av första gruppen hur det hade gått för dom. Nu när vi fick prata berättade alla vad som hade funnits i dom olika rummen också, det var kul att höra.

I första rummet hade Challe legat i underkläder i en av duscharna, helt blodig, och uppgiften hade nåt med att göra att dom skulle stoppa händerna i nåt äckligt och hitta en bokstav. Rummet efter det vi hade gått in i var i Lagefeldt-salen, oh dom som gick in hade fått i uppgift att någon av dom skulle stirra in i en spegel och säga ”Bloody Mary, bloody Mary, bloody Mary”. Efter det sägs det att Bloody Mary ska visa sig i spegeln. Både Amelie och Cassandra hade vägrat för att dom inte vågade, för dom var båda rädda för att det kunde hända nåt hemskt. Det var därför Cassandra var så skakad när hon kom ut. Fjärde uppgiften, i Lloyd Webber var en sån här äckelgrej att man ska sticka ner händerna i gôr och leta efter nåt. Här skulle dom leta nycklar tror jag, och gôret var nudlar och massa annat jag inte kommer ihåg, men som jag kommer ihåg lät vidrigt att stoppa händerna i. Sista uppgiften… Herregud. Jag är så glad jag inte valde att vänta till sista rummet, teatersalen. Jag hade dött. Julia sa att hon fått gå in där, och det hade legat massa leksaker överallt, det hade hängt vad som såg ut som döda kroppar i taket (det var egentligen livräddardockor som blivit påklädda) och läskig tivoli/mördrömsmusik spelades. Döden hade spelat meddelandet som löd typ ”sista uppgiften, och den här är inget jag behöver förklara, så jag lämnar det till någon annan…” Fram från ingenstans hade en bautalång clown (Simon…) hoppat fram och skrikit med psykröst: ”Se inte så rädd ut, vill ni leka! Nu kör vi kurragömma, RÄKNA TILL TIO!”, samtidigt som han ryckte och slet i dom. Han hade tydligen sett så sjukt läskig ut när han gått in i clowneriet. Man hade fått hitta honom, och sen gömt sig själv, medan han räknade… När han sedan hittat dom hade man fått bokstaven och sen blivit jagad ut… Jag kan säga, att hade jag fått gå in i det rummet, om Anna hade låtit mig gå in i det där rummet… Jag hade antagligen först blivit så fruktansvärt rädd, jag med min totala clownskräck. Sen efter jag fattat vad som hände, att jag hade blivit insjuvad i ett rum med min största skräck, skulle jag nog ha blivit arg, gått ut, smällt igen dörren och satt mig på en stol och gråtit ännu lite till av chock och panik. Jag är så fruktansvärt rädd för clowner att det är inte sant. Allt på grund av ett klipp ur It, som jag såg när jag var typ 6 (Delen när barnen tittar ner i boken och Pennywise dansar fram till kameran och sträcker upp handen ur boken). Den har format mitt liv. Jag klarar inte clowner. Jag fick anstränga mig för att kunna kolla på Simon efter att rundan var klar, så jobbigt var det.

Jaja, det var iallafall historien om spökrundan. Efter det var klockan ungefär halv ett och kvällen fri. Nu fick vi göra vad vi ville, så det blev till att bädda luftmadrassen med fru Kesslers lakan i skuggan av ett lik i taket, för att inte få en lampa i ögonen, för jag visste inte hur man släckte den… Somnade efter att ha sett på Nile City med Andrea och pratat med Anna, Micka, Challe och Simon ute på torget. Alla gick och la sig runt tre, men jag kunde inte somna, så jag satt med datorn tills klockan var 6, för jag klarade verkligen inta av att gå och lägga mig utan ångest i kroppen. inte vet jag vad det berodde på men jobbigt var det. Men men, det var nattens händelser och OJOJOJ vad långt det blev. men då kommer jag iallafall komma ihåg det om ett år! Nu är det torsdag (NU när jag lägger in inlägget är det lördag, men jag skrev det här i torsdags natt) och jag skriver väl mer ikväll om dagens händelser. 

Tjipp, hajk och fred på er!

”Let’s fuck it up, boys, make some noise!”