Tisdag. Ja, idag gick jag upp tidigt efter att ha gått och lagt mig sent. Men skam den som ett klagande ord yttrar. Syster och jag åkte med niobussen till Karlstad för att, som vi trodde, innan elva hämta ut våra biljetter på Spinneriet till Springa Awakening idag klockan tolv. Hade vi vetat att biljetterna kunde hämtas FRÅN elva hade vi kunnat ta tiobussen och sussat en timme längre, men istället fick vi sitta på Spinneriet och se diverse roligheter gå genom korridorerna. Hahaha. Jag tror inte Stina hade nåt emot det, för hon sparkade på mig när jag köpte biljetter. Av välbehag. Det gick tydligen förbi nån, men jag kunde inte speedvända på huvudet, det hade sett dumt ut. Jag ångrar mig lite nu.
”You fold his hands and smooth his tie, you gently lift his chin.
Were you really so blind, and unkind to him?
Can’t help the itch to touch, to kiss, to hold him once again.
Now to close his eyes–never open them….
A shadow passed, a shadow passed, yearning, yearning
For the fool it called a home.
All things he never did are left behind.
All the things his mama wished he’d bear in mind,
And all his dad had hoped he’d know.
The talks you never had, the saturdays you never spent.
All the ‘grown-up’ places you never went.
And all of the crying you wouldn’t understand.
You just let him cry, ‘make a man out of him.’
A shadow passed, a shadow passed, yearning, yearning
For a fool it called a home.”
Så fruktansvärt fin text. Ojojoj. Vi satt på tredje raden, längst ut till vänster. Hela alltet var bra, jättebra, bäst. Jag grät som ett djur, fast inte lika intensivt som förra gången utan mer sansat. Efter ”Dumpar Sorgen” när det går åt helvete och under ”Lämnad kvar” är det ju nåt så fruktansvärt svårt att hålla sig, så då brast det. Från himmel till helvete på en halv minut. Åt skogen med känslobergochdalbanor. Stina grät iochförsig hon med, så det var lugnt. Under ”Purpursommar” grät jag också eftersom ”Dom du känt” varit innan och den slår en ju i magen. Men jag blev tröstad av ett par snälla ögon uppifrån scenen, så det gjorde min dag. Duktiga jävla människa med jordens ögon som bara tjoff, rätt in i själen. Vem det var håller jag för mig själv, men det värmde. Man känner sig ju alltid närmre skådisarna om man får ögonkontakt än vad man egentlige varit, det känns ju så mycket större, men det är jag glad över. Nu sitter jag och försöker komma ihåg texterna på svenska, för dom är kul att kunna. Jag har börjat gilla dom mer nu än vad jag gjorde efter förra gången. Allt blir ofta så fult när det översätts till svenska, men det här är inte så illa som jag först tyckte.
Underbara musikal. Kommer säkert skriva mer på torsdag, för då ska jag och Stina iväg igen. Ingen aning om vad vi får för platser, men det ska nog lösa sig. Ska bli kul att se den igen. Allt är så bra!
Efter hela musikalen och dröjande kvar efteråt för en glimt av både det ena och det andra, bussade vi inåt stan för att handla färg på Panduro (eftersom min ansiktsfärg låg i min neccesär som uppenbarligen är stulen), så det blev fem färgkakor för sammanlagt 350 kronor. På färg till att kladda i ansiktet med. När jag sedan åkt buss hem och sett på allt som skulle ses för kvällen (Beverly Hills, Jerry Springer, Äntligen hemma och House), sminkade jag Stina till Jokern, för att lära henne hur jag gör, eftersom hon i sin tur ska sminka någon annan. Det blev bra och på torsdag ska vi köpa vax så man kan göra ärr också.
Nu är det natta och eftersom inget mer har hänt idag så får det vara nog här. Ha det bra på er, nu ska jag försöka sova.
Tjaop!
”But there’s nowhere to hide from these bones, from my mind…”
